POM – Vad är det?
Knappast någon i Nyponets läsekrets har väl undgått att någon gång det senaste året höra uttryck som ”POM”, ”inventering av gamla rosor”, ”Rosuppropet” osv. Vad är det nu frågan om undrar kanske någon. Vi tar det från början
Att vi människor måste inse att det är hög tid att göra något för att bevara den biologiska mångfalden på vår jord är ingen nyhet. Detta arbete pågår sedan flera år tillbaka världen över när det gäller den ”vilda” sidan av mångfalden. Inte riktigt lika länge har det uppmärksammats att vi även måste se upp så att den odlade mångfalden inte utarmas. Enligt FN:s konvention om biologisk mångfald, som Sverige undertecknade 1993, har vårt land förbundit sig att utveckla nationella program för att bevara och, som det heter, hållbart nyttja de växtgenetiska resurserna. POM, som står för Programmet för Odlad Mångfald, är ett nätverk som bildades för att samordna arbetet med de svenska kulturväxterna. POM är alltså Sveriges verktyg för att förverkliga FN:s globala aktionsplan i just vårt land. Programmet ingår som ett delmål under miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” och skall vara fullt utbyggt till år 2010. Jordbruksverket är ansvarig myndighet och Centrum för biologisk mångfald har fått i uppdrag att fungera som samordnare av verksamheten. Arbetet bedrivs från enheten som är placerad i Alnarp strax utanför Malmö. Förutom Jordbruksverket ingår i POM bl. a. Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Sveriges Lantbruksuniversitet, LRF, Fritidsodlingens Riksorganisation och Nordiska Genbanken.
En av de första uppgifterna för POM är att försöka få en bild av vilka genresurser det finns i Sverige i form av kulturväxter och deras släktingar. För att få svar på detta måste inventeringar genomföras. Innan de stora landsomfattande inventeringarna kunde starta behövde man skaffa sig erfarenhet om hur arbetet bäst skulle bedrivas. Därför genomfördes några olika provinventeringar under år 2000 vilka innefattade narcisser, pelargoner och rosor. För rosornas del koncentrerades arbetet till Rosa pimpinellifolia ’Plena’ och R. majalis ’Foecundissima’. POM har därefter gått vidare med olika större aktiviteter såsom ”Fröuppropet”, ”Krusbärsuppropet”, ”Perennuppropet” och naturligtvis ”Rosuppropet”.
Tanken är att arbetet i slutänden ska leda fram till samlingar av insamlade kulturväxter som innehåller det mest intressanta och värdefulla av våra svenska genresurser. Här ska ett sortiment finnas tillgängligt för alla för demonstration, utbildning och forskning. Alla inventeringsuppgifter ska registreras och lagras i ett web-baserat system där den intresserade ska kunna leta information om var i landet en viss sort hålls i odling eller på annat sätt bevaras.
Rosuppropet
Så vad innebär då ”Rosuppropet” som väl är det som ligger oss Nypon-läsare närmst hjärtat? Jo, enligt POM:s hemsida (www.pom.info) är det ”en landsomfattande inventering av äldre kulturrosor med syftet att finna och dokumentera värdefulla kulturrosor som har odlats i minst 50 år”. Inventeringsarbetet startade redan förra året och genomförs i nära samverkan mellan POM och Svenska Rosensällskapet samt lokala och regionala intressenter som museer, botaniska trädgårdar, rosenträdgårdar, trädgårdsföreningar och hembygdsföreningar. Grunden i inventeringen ugörs av lokalt verksamma inventerare som är medlemmar i Svenska Rosensällskapet. Samtidigt som själva sortmaterialet dokumenteras kommer inventeringen förhoppningsvis att ge värdefulla kunskaper om hur vårt lands sortiment av kulturrosor förändrats med tiden, vilka de första rosorna som odlades i Sverige var, varifrån de kom och hur de spridits inom landet.
Att bli inventerare
Kurser för att utbilda inventerare har genomförts under Lars-Åke Gustavssons ledning på ett flertal platser i Sverige de senaste två åren. I månadsskiftet juni/juli förra året var det dags för kurs i södra Sverige och Bengt Mattsson, Torsten Nilsson och jag for i väg till ett soligt och rosdoftande Fredriksdal som representanter för Rosensällskapet i Skåne. Under två dagar undervisades vi i avsikterna med inventeringen, olika sätt att gå tillväga för att finna gamla kulturrosor, hur ”fynden” ska dokumenteras (samtliga inventerare utrustades med ett flertal olika blanketter som vi lärde oss fylla i) och hur man känner igen de vanligaste sorterna. En av dagarna tillbringade vi i Viken där vi fick träna på att sortbestämma och dokumentera valfria rosor.
Tredje dagen på kursen fick vi så vårt eldprov då vi medverkade på en så kallad Kom-och-visa dag på Fredriksdal. Denna typ av aktivitet har visat sig vara ett av de bästa sätten att komma i kontakt med material till inventeringen. Allmänheten bjuds in och ombeds ta med sig gamla rosor som de har i sin ägo eller känner till på något annat vis. Enda kravet är att de tror sig veta att rosen i fråga varit i odling i minst 50 år. Ofta vet de inte rosens sortnamn men har någon form av historia att berätta kring den, hur den kommit i deras ägo, ett eget namn som man gett den osv. All sådan information nedtecknas och i gengäld försöker man sortbestämma rosen åt ägarna. Att denna typ av dagar är otroligt populära råder det ingen tvekan om, hela dagen strömmade människor till med sina rosor. Full koncentration gällde för oss inventerare - lyssna, titta, skriva och försöka sortbestämma. Jobbigt, men otroligt intressant och roligt!
Nu är det dags för Skåne!
Efter denna utbildning känner vi oss redo att börja arbeta med skånska bidrag till den landsomfattande rosinventeringen. Säkert har flera av er Nypon-läsare någon/några gamla kulturrosor (minst 50 år i odling) som ni äger eller vet var de växer. Under sommaren kommer flera tillfällen ges att visa och berätta för oss (Bengt, Torsten eller Ulrika) om era rosor.
Har ni inte möjlighet att komma och besöka oss vid någon av våra rosträffar (se aktiviteter) är ni naturligtvis välkomna att höra av er direkt till oss (Bengt: 046-20 12 09, Torsten: 044-22 62 50, Ulrika: 0451-365 75).
Fil Dr Ulrika Carlson Nilsson
|
|
